Framtiden för Gefle IF 2011

Gefle IFs säsong är avslutad och arbetet fortsätter inför nästa säsong. Det mesta talar för att nästa säsong blir lika jobbig som föregående var. En riktigt bottensäsong med andra ord.

Truppen verkar vara spikad och det enda nyförvärvet är Pär Asp från Brommapojkarna. Välbehövligt nyförvärv då backlinjen behövs förstärkas. Dock så räcker det inte med en back. Vänstersidan är oerhört svag och detsamma på högersidan. Om inte nu de utvecklas i en rasande fart vilket jag ser som tveksamt.

På mittfältet så nöjer sig tydligen Per Olsson med att behålla de fyra innermittfältarna Yussif Chibsah, Marcus Hansson, Bernhard Nyström och Suad Gruda. Kreativitet är inte jättehög bland dessa grabbar tyvärr och det är det som var ett väldigt stort problem föregående säsongen. Man behöver investera här.

Den enda lagdelen jag är nöjd med är anfallssidan där Mikael Dahlberg imponerade när han väl fick spela anfallare och hans kompanjon Jakob Orlov övertygade när Gerndt stack. Backup med Dragan Kapcevic och Hans Berggren är också helt ok.



Varför får då vårat Gefle förvänta sig ytterligare en säsong i botten?

Den främsta anledningen stavas pengar. Klubben läcker fullständigt ekonomiskt. Jag skyller det största ansvaret på Gävle Kommun och folket i överklass delen Villastaden som motverkat nya Strömvallen till hundra procent. Om allt skulle gått som det skulle gå så hade vi haft ett modernt Strömvallen år 2009 och därav få större intäkter till nya spelare och en utvecklande klubb sportsligt.

Med dagens förutsättningar är det ett mirakel att vi klarar oss kvar år efter år, men snart funkar inte det heller. Klubben har även behandlat sina supportrar dåligt, bland annat genom färgbytet som gjort att de gått miste om stöd och förtroende. Man måste lyssna till de som bryr sig om klubben.

Det som kan göras nu är att återuppta samarbetet med Gefles aktiva supportrar och jobba långsiktigt genom att få en levande läktarkultur som lockar nya supportrar och sponsorer för ett enat Gefle IF.

Kultur som värmer i den borgerliga vardagen...

Tänkte att det var dags för lite sköna och intressanta kulturtips genom filmer, böcker mm. I detta väldigt mörka och kalla klimat så värmer det med mysfilmer som dessa jag ska tipsa om . Så tänkte börja med att tipsa om denna film:

The Trotsky



Kanadensisk film från 2009 som handlar om Leon Bronstein som upplever sig själv som restaurationen av den ryska revolutionären Leon Trotsky. Man får följa hans kamp att bilda ett skolfack på en skola på ett humoristisk sätt och seriöst på samma gång. Väldigt rolig och sevärd.

Ian Bone: Bash The Rich



Den brittiska anarkisten Ian Bone har gett ut en bok, sin egen självbiografi, där han berättar om sitt liv som anarkist och sin organisation Class War UK som han är en av grundaren till. Hela boken är väldigt rolig då den innehåller mycket historier om hur de ger ut tidningar om klasshat och gruppen Class War möten där de sitter och dricker alkohol till exempel. Till kritiken av denna boken är väl att Class War inte har någon klar strategi hur de ska uppnå sina mål känner jag. Men väldigt rolig bok i alla fall.

The Wind That Shakes The Barley



Film från 2006 som handlar om den Irländska frihetskampen mot det brittiska förtrycket av det irländska folket som då är ockuperat av britterna. Man får följa två bröder kring år 1920 som är med i den Irländska Republikanska Armen(IRA)under kampen för ett fritt socialistisk Irland. Deras vägar splittras när inbördeskriget påbörjas. En bra film som man blir väldigt rörd till. Rekommenderas starkt.

Panther



Handlar om de Svarta Pantrarna i USA som i första hand kämpade för de afroamerikanska rättigheterna i samhället, men senare blev en socialistisk organisation. Man får följa dem från början och till slutet. Den är sevärd då de är väldigt eniga och sammansvetsade. Dessutom så är det alltid intressant att se statens repressionsmaskin som alltid håller tillbaka sociala rörelser de inte gillar.

Land And Freedom



Man får följa en brittisk soldat under sin tid som frivillig soldat i det Spanska Inbördeskriget i de Internationella Brigaderna. Under hans tid i Spanska Inbördeskriget får man följa de konflikter som är inom den republikanska sidan. Hur Stalinisterna tillslut förgör trotskisterna och anarkisterna för egen vinning. Sevärd och intressant ur ett antifascistisk perspektiv.

Candlemass, Live, Debaser Medis, 18/12 2010

Det svenska doom metal bandet Candlemass firar 25 år genom att bjuda in sin första sångare Johan Langqvist, som medverkade på den legendariska skivan "Epicus Doomicus Metallicus", och samtidigt spela med sin nuvarande sättning med Robert Lowe som sångare. Debaser Medis var spelplatsen, som var fullständigt full ikväll.

Detta band har alltså existerat i närmare 25 år. Släppt debuten Epicus Doomicus Metallicus som räknas som ett av de bästa inom Doom Metal genren. Johan Langqvist var tänkt som bara gästsångare på första skivan och trots påtryckningar från resterande bandmedlemmar om en fortsättning tackade han nej. En annan känd sångare de haft är Messiah Marcolin, som dock inte längre är med i bandet. Nu heter sångaren Robert Lowe, tidigare Solitude Aeturnus, och som är en riktigt bra sångare det med. Men nu till kvällens konsert...



Första delen av konserten börjar med tunga "March Funebre" och sedan relativt nya "Emperor of the Void, "Dark Are The Veils of Death" om jag inte minns helt fel. "Samatharian", "Mirror Mirror" och "At the Gallows End" bland annat avslutar den första delen. Riktigt bra, men inte lika bra som det kommer..

Det blir en paus på cirka femton minuter innan bandet kommer in igen med gamla sångaren Johan Langqvist. Johan sjunger riktigt bra genom hela setet, vilket jag blir förvånad över att han fortfarande kan sjunga så bra. Alla de sex låtarna från albumet körs, "Solitude", "Demons Gate", "Crystal Ball", "Black Stone Wielder", "Under The Oak" och "A Sorcerers Pledge". Favoriten här är "Demons Gate".



I den sista och avslutande delen spelar bandet av "The Well Of Souls" bland annat. Helt oväntat så avslutas det hela med att de hissar ner en duk där det dyker upp en bild av Ronnie James Dio och de spelar den klockrena Rainbow låten "Stargazer". Helt magiskt bra avslutning på en magisk kväll!

Betyg 4,5/5!

Thrashfest, Live, Debaser Medis, 8/12 2010

Då var det återigen dags. Denna gången med fyra stora thrashband på det underbara stället Debaser Medis på medborgarplatsen i Stockholm. Ett sånt här arrangemang känns väldigt uppskattat och behövligt. Det hela kan beskrivas som en minifestival i en lokal som är packad till sista kille/tjej.

Vi missade första bandet, Suicidal Angels, men det var inget att missa av det jag har hört sen tidigare. Andra bandet var Bay Area thrasharna Death Angel. De öser på överraskande bra med tanke på att jag inte anser att de är en av de bästa från Bay Arena området. The Ultra-Violence är deras bästa låt för kvällen.

Sedan till bandet som bjöd på en bra spelning i somras i Gävle. Exodus. Även de från Bay Area området. Det tråkiga med nuvarande Exodus är att de har blivit väldigt moderna i sitt sound och därmed tappat all sin kreativa förmåga till att göra bra musik. Även deras nuvarande sångare är ingenting jämfört med föregångarna Paul Baloff(RIP) och Steve Zetro Souza.

Dock så är de ett jävligt bra liveband, de har en jävligt bra publik också. Vi får också höra klassikerna "Bonded By Blood", "Another Lesson In Violence" och "Strike of the Beast". Bra spelning trots deras dåliga inriktning.

Sista bandet är tyska thrash metal giganterna Kreator. Ondare thrash metal är nästan svårare att hitta. De börjar med mästerverket "Violent Revolution". Till skillnad från Exodus så håller Kreator fortfarande fanan högt med sin underbara råa musik. Höjdpunkterna får ses i "Betrayer", "Enemy Of God, "Endless Pain" och "Pleasure To Kill".

Avslutningen av giget håller dock världklass. Klassiker som The Pestilence, Flag of Hate" och "Tormentor" avslutar denna perfekta dag. Mycket mosh och en liten Wall Of Death på det.

Dundertåget, Live, Maxim, Gävle 4/12 2010

Dundertåget stannade vid gamla Södra Station, även känt som Maxim. Dundertåget var Robert "Strängen" Dahlströms sidoprojekt ett tag, men när The Hellacopters la ner så blev det ett hundra procent projekt. Efter att ha missat dem flera gånger så var det nu dags att äntligen se dem..

Kvällens konsert var alltså fylld av förväntan. Publikskaran var ganska liten när de kickade igång. För att göra hela historien kort, Dundertåget var bra, ljudet var inte så bra. Bra låtar var "Hakka Karl", "Stick Å Brinn" bland annat. Många hårdrocksband brukar inte ha politiska åsikter. Men Dundertåget är ett undantag då de vill ha ett Alliansfritt Sverige.

För att sammanfatta, en bra konsert med bra drag.

Suede, Live, Circus, 1/12 2010

Inget jävla tjafs, utan bara riktigt bra drag. Det måste vara mottot för Suede i gårdagens konsert. För de gav verkligen allt och stannade inte upp för en sekund för att vila. Utan målet var prickat redan från start. Alla skulle gå där ifrån nöjda som fan.

Oh ja, den som inte gjorde det måste ha sovit. Suede hade sina storhetsdagar i 90-talet då brittpopen eskalerade till något riktigt stort. Nu har de återförenats, 2010, och detta är enda spelningen i Sverige, Circus i Stockholm.

Även fast publiken var allmänt seg, så hade man själv väldigt svårt att stå still till Suedes brittiska pop musik hämtad från 90-talets glansdagar. Konserten börjar med att Sex Pistols - Bodies dånar ur högtalarna tills de gör entré med "This Hollywood Life". Man är verkligen med på noterna på direkten. Det som glädjer mig är att Brett Andersons röst verkligen håller hög kvalité efter alla dessa år.



Klassiker som Trash, Filmstar, Animal Nitrate och mäktiga We Are The Pigs avlöses i ett hårt och sylvasst tempo. Riktigt bra låtar som sagt. Egentligen var det ingen låt som var dålig, utan alla deras håller bra kvalitet. Men andra att nämna är Cant Get Enough och Everything Will Flow. So Young och Metal Mickey är också helt underbara. Men den bästa stunden, är när min favoritlåt spelas, The Wild Ones. Den låten framkallar så många känslor och är så otroligt vacker så man bara vill fälla glädjetårar och aldrig vill att låten ska sluta.



Övriga publiken vaknar till till Beautiful Ones innan konserten avslutas med Saturday Night. Som sagt, jag kan inte vara annat än överlycklig efter att ha sett Suede. För första och sista gången kanske?

Själva lokalen Circus tycker jag var mysig, inte för stor och inte för liten. Man såg alldeles utmärkt även om man stod långt bak. Klart en kandidat till årets konsert. Konsertbetyg: 4,5/5


Setlist:

# This Hollywood Life
# She
# Trash
# Filmstar
# Animal Nitrate
# We Are The Pigs
# Pantomime Horse
# The Drowners
# Killing of a Flashboy
# Can't Get Enough
# Everything Will Flow
# By the Sea
# So Young
# Metal Mickey
# Heroine
# The Wild Ones
# New Generation
# The Beautiful Ones

Extranummer:

# The Living Dead
# Saturday Night