Kubas "Socialism"..

"Ville Che Guevara ha det såhär egentligen? Var tog den sanna demokatin vägen? Där folket har den riktiga makten?"

Efter att ha vacklat i flera år i frågan om hur jag ställer mig till Kubas så kallade Socialism så har jag nu kommit fram till ett ställningstagande kan man säga. Inspirerad av artisten Björn Afzelius egna uppgörelse bland annat i boken "En gång i Havanna".

Måste börja med att säga att det var väldigt viktigt att revolutionen ägde rum, eftersom folket i Kuba led under fascisten Baptista. När bröderna Castro och Che Guevara kom till makten en vacker dag 1959 för att få bort diktatorn Baptista så genomfördes det en revolution. En väldigt viktig seger eftersom saker har blivit mycket bättre sedan dess på alla plan.

Dock så har inte Socialismen lyckats i Kuba, det som har segrat är fascismen och stalinismen. En del i Kubas väg till stalinism kan vara att Sovjetunionen var en av Kubas främsta handelspartner och gjorde att landet överlevde när USA tog till bojkott av Kuba. En bojkott som har fördöms av Genèvekonventionerna och gör att Kubas folk ständigt lider av fattigdom.

I Kuba finns ingen yttrandefrihet, organisationsfrihet, demonstrationsfrihet och inte heller någon pressfrihet. Medborgarna är ständigt övervakade av staten, säger du något som inte är i ramen för Kubas Kommunistiska Parti så är risken stor att du blir frihetsberövad. Arbetarna är med andra ord fortfarande förtryckta, likt som de är i det kapitalistiska samhället och i det fascistiska.

I en socialism så ska arbetarna ha den totala makten. I Kuba är det en hierarki där arbetarna inte har chansen att säga ifrån eller kunna ta makten. Fidel/Raul Castro är dom så kallade herrarna över täppan. Att organisera sig för en Socialism som bygger på att arbetarna själva ska styra fabrikerna exempelvis måste vara ett grundläggande krav för en fungerande Socialism och en demokrati. Kuba måste ha demokrati!

Dock så ska Kuba ha beröm också. Skolorna, sjukvården och omsorgen är en av världens bästa, det skulle definitivt inte vara lika bra med kapitalismen som system anser jag. Dessutom så har de vågat säga emot USAs imperialism och visat solidariskt engagemang i tredje världen.

Men min ståndpunkt blir att jag inte står för den slags socialism som reagerar i Kuba.

Anpasningen till SD..

Som väntat så blev en röst på Alliansen en röst på Sverigedemokraterna, men är vi förvånande egentligen, kamrater? I början av 90-talet så satt ju borgarna vid makten med stöd av dåvarande främlingsfientliga Ny Demokrati. Men nedskärningspolitiken som liberaler har skapat i Sverige har då skapat främlingsfientliga partier, så de trivs nog tillsammans.

Nu har alltså redan Alliansen börjat anpassa sig till Sverigedemokraternas politik, först och främst genom att man vill, enligt Folkpartiets förslag, låta Kristendomen vara mer framträdande än andra religioner i utbildningen i skolan. Inte så jämställt va? Dessutom så kör man över Skolverket totalt i denna frågan!

Sanningen är att varje religion ska få lika mycket utrymme så att man kan på ett sunt sätt kunna välja om man vill tro på den religionen eller inte tro alls. Det Alliansen vill göra nu är att man ska se till att Kristendomen ska vara någon slags "finare" och bättre religion än de andra. Så vitt jag vet så är inte Sverige ett kristet land, en majoritet i befolkningen är inte religiösa. Anpassningen till Sverigedemokraterna kommer fortsätta. Tro mig!

Källor:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=229825
http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=30041

WASP, Live, Conventum Arena, Örebro.

Det internationella kända hårdrocksbandet WASP hade igår, fredags, vägarna förbi min nuvarande stad Örebro. WASP har varit känt i Sverige sedan 80-talet, på grund av det musikaliska men också pga att de utmålades som ett satanistiskt band, då WASP då skulle stå för We Are Satans People. Några kristna, bland annat Siewert Öholm, som inte gillar hårdrock, med andra ord.

Kvällens konsert började med att vi missade, efter ett litet missöde, början då min kompis behövde legitimation för att komma in, medans vi andra kunde gå förbi opasserat. Vakter är lite speciella kan man lugnt påstå. Låtlistan bestod bland annat av gamla klassiker som L.O.V.E Machine, Blind In Texas och I Wanna Be Somebody. Några nya låtar från nya skivan Babylon kunde också höras. Min favorit från kvällen var Chainsaw Charlie, en väldigt bra låt från en väldigt bra skiva, som heter Crimson Idol. Deras bästa faktiskt enligt mig.

Sammanfattning

Det som kan säga som negativt är att i vissa delar av konserten så var det playback, eller om det var hela. Det var väldigt hörbart tyvärr. Dessutom så ska jag säga att WASP inte är mitt favoritband på långa vägar, vilket påverkar betyget. Till det positiva så var det ett väldigt bra röj konserten igenom.

För att sammanfatta så var det en helt okej konsert, sevärd iaf.

Misslyckad statskupp i Ecuador.

För att försätta på härliga Sydamerika så har Ecuador utsatts för en statskupp, från den odemokratiska högern återigen såklart.

"Polisen i landet är missnöjd med slopade förmåner, men regeringen hävdar att resningen i torsdags var frukten av en komplott som planerats länge, och att kritiken mot sämre förmåner bara vara en ursäkt."

Saken är den att under presidenten Rafael Correas tid vid makten så har fattigdomen minskat med hela 13%, ingen sosse politik här inte. Här händer det saker på riktigt. I en tid då de flesta länder i Sydamerika försöker reparera nyliberalismens påföljder så reagerar högern med att försöka avsätta demokratiska valda presidenter genom kupper. USAs brukar vara väldigt inblandade i dessa kupper, och sannolikheten är stor att de är det här också.



Den enda världsdelen i världen där det sker förbättringar för arbetarklassen återfinns nu bara i Sydamerika, som jag ser det. Ecuador, Honduras, Kuba, Venezuela, bland annat. Det är därför det är så intressant att följa utvecklingen. Tyvärr så lyckades den odemokratiska makteliten med kuppen i Honduras.

Dock så lyckades inte högern med statskuppen denna gång. Stödet för president Correa verkar ha ökat efter kuppen och må det förbli så. För socialism!