Pretty Shitty Kjell II, Fryshuset, Stockholm 22-23/4 2011

Återigen dags för punk. Nu till lite hårdare, men fortfarande politiskt orienterat. Till skillnad från förra veckans Dropkick Murphys konsert så var utseendet och skillnaderna på åskådarna här enormt. Mestadels så var det här en Oi! festival. Anordnad av skinheads och i publiken var där mestadels punkare och skinheads såklart. Oi är en subgenre till punken, kännetecknas av lättsjungna refränger med brittiska accent, kortfattat.

Pretty Shitty Kjell är således en minifestival på två dagar med åtta band totalt som spelade. En oerhört trevligt och bra arrangemang för en brittisk anglofil som jag. Arrangemanget var förlagt till Fryshuset, som ligger i Stockholms södra delar.

Första bandet ut var The Cliches, en svensk trio som spelar Oi rock n roll band. Riktigt bra var det. Med låtar som "Friday Nite", "Violence" och "Two-Faces Stupid Cunts" röjde de på riktigt bra.




Nästa band ut var holländska Evil Conduct. Aktiva sedan 80-talet. Hade inte hört dem tidigare, men väl live blev jag väldigt imponerad. Verkligen underbara lätta låtar som "Skinhead Girl" och "Voice Of Oi" fick de verkligen igång publiken. Dessutom sjunger de om arbetarklassen. Ett tips!



The Business - Drinking and driving its so much fun?

Fredagens headliner var brittiska The Business. Kända redan från tidigt 80-tal, genom att sjunga om skinheads och om fotbollshuliganer. Plattan "Welcome to the Real World" gillar jag skarpt. Förövrigt så håller sångaren på West Ham United.



Låtarna ikväll som jag uppskattade mest var "Guiness Boys", "Southgate", "Smash the Discos". Avslutningen är riktigt klockren då de först kör "Suburban Rebels", en riktig klassiker, för att sedan ta ut medlemmar från andra band från festivalen för att sjunga "Drinking and Driving". En låt som blev väldigt kontroversiell när den kom ut, titeln säger väl allt.

Över till andra dagen. Lördagen inhåller för min del inte lika intressanta band. Så jag börjar med brittiska Major Accident som äntrar scenen vid kvart över nio. Av detta bandet blir jag faktiskt inte så imponerat av. Kanske är det för det som väntar?

Angelic Upstarts - Two Million Voices!

Ja, det var Angelic Upstarts som väntade! Detta brittiska band som räknas som ett av det bästa inom genren är också ett av de mest politiska. Sångaren Mensi har varit med i Red Action i England, motsvarande AFA i Sverige. Låtarna handlar om arbetarklassen självfallet och även antinazistiska låtar.

Klockan halv tio börjar publiken sjunga "Bandiera Rossa", italiensk arbetarklass låt, och sedan några minuter senare kickar Upstarts igång med låten "Two Million Voices". En personlig favorit faktiskt! Om jag inte missminner mig handlar låten om de två miljoner som blev uppsagda under Thatchers första år vid makten i England.

Upstarts fortsätter sedan med låtar som "Last Night Another Soldier", "Youre Nicked" och "Women In Disguise". Mellan där kommer dagens allsångslåt, "Solidarity!":



Två till personliga favoriter "Kids on the Street" och "Antinazi" gör att jag personligen blir så jävla lycklig. Det är så förbannat jävla bra!

De avslutar hela konserten med låtar från deras tidigare karriär, "Little Towers", "Im an Upstart". Två covers för också plats i avslutningen, The Clashs "White Riot" och Sham 69s "If The Kids Are United". I den sistnämnda kommer många från tidigare band under kvällen ut och gör herrarna sällskap. Avslutningsvis så avslutar man med låten "England".

För att sammanfatta Angelic Upstarts så var det riktigt bra. Energin var på topp. Humorn var närvarande hela tiden, speciellt när vi i publiken skrek "you fat bastard!" till Mensi. En oerhört bra setlist dessutom, som gjorde detta gig till att alla pengarna kändes riktigt väl spenderade!