The Vaccines, Peace And Love 2011: Att höra, men inte se..

Ja, vad ska man börja. Gårdagen igår blev verkligen inte sig lik. Jag gick runt och var allmänt råtaggad på brittisk pop i form av nykomlingarna The Vaccines. Men så blev det inte riktigt...

The Vaccines har slagit igenom med brak i år. Med en lättillgänglig pop med sköna texter så har de slagit världen med storm. "What Did You Expert From The Vaccines?" heter debuten. Tidigare i år har de spelat på Debaser Slussen, en spelning undertecknad tyvärr missade.

Onsdagens konsert kom jag inte in på. Eftersom det enligt den värdelösa säkerheten var för mycket folk inne. Dock kunde vi som var utanför förbannade se att det fanns platser lediga. Men de vägrade släppa in oss. Förtroendet för Peace And Love som arrangör är väldigt lågt just nu.

Så jag fick bara höra musiken denna gången utanför, och det lät jävligt bra. "All In White", "Wetsuit" och "If You Wanna" bland annat gjorde att såhär i efterhand att man var glad att man hörde dem. Men att man var utanför känns fortfarande för jävligt..

Tankar kring topplaget från Norrland..

Vårat Gefle IF fortsätter att överraska trots att alla experter ständigt tippar oss ner i Superettan. Att de aldrig lär sig. Nu har vi hållit nollan i sex raka matcher och Sveriges bästa målvakt Mattias Hugosson är uppe i 559 minuter i rad utan att ha släppt in en boll. Kommentar överflödig va?

Det är helt osannolikt med tanke på våra resurser. Speciellt med tanke på att vi inte har några stora inkomster förutom spelarförsäljningar. Som tyvärr inte kunnat användas på rätt sätt. Men låt oss då spinna vidare med tanken om att vi skulle haft en ny arena klar 2009. Som det skulle varit innan krafter i kommunen satte stopp för det. Då hade resurserna varit mycket större och möjligheterna att klättra i tabellen ännu bättre. Nu drömmer man om SM-Guld...men så långt kan vi väl inte gå nu va?

Men den här texten ska inte bara handla om en utebliven arena eller om uteblivna miljoner, utan om lagbygget Gefle IF och främst den största av dem alla. Den i särklass viktigaste spelaren är den som jag redan nämnt. Mattias Hugosson som räddat oss genom så många säsonger.

Valbosonen som alltid är ypperst ödmjuk, vilket också är signifikant för hela laget. Alltid ett gott hjärta mot oss supportrar. Låt oss nu hoppas att det blir många till säsonger för Valbos stolthet i GIF!

The Charlatans, Debaser Medis, 10/6-2011

Indiepop från Birmingham, England från tidigt 90-tal. Då blir oftast kvällen något alldeles extra. Precis som när The Charlatans spelade i fredags på Debaser Medis i Stockholm. The Charlatans räknas som en av de större inom genren Madchester, som ursprungligen har sitt sound från staden Manchester.

Även fast The Charlatans på senaste plattan Who We Touch inte har kvar samma sound som från de tidigare dagarna i deras glansperiod, så är fortfarande Who We Touch en riktigt bra skiva och bandet spelade även den här kvällen låtar från såväl klassikerna Some Friendly och Tellin Stories.

Konserten i fredags bevisade att de fortfarande håller bra kvalitet och inte sparar på krutet. Med inledningen med "Then" och Weirdo" luktar det 90-tal som satan. Fortsätter med nya låten "Smash The System" och klassikern "North Country Boy" från Tellin Stores, där också "One To Another" spelas. Två underbara låtar kan man sammanfatta andra halvan av konserten med. Båda från den bästa skivan Some Friendly.

The Only One I Know och Sproston Green avslutar en kväll som har haft en röd tråd genom hela bestående av allsång och glädje. (Kan även nämna att låtar jag saknade var Opportunity och Just Lookin.)

Muskelrock, Tyrolen, 3-4/6 2011

Sveriges bästa festival utspelar sig i en folkpark, Tyrolen, i det småländska bygden Blädinge. Totalt såldes ungefär 2000 biljetter. Fortsättningsvis har även arrangörerna lovat att inte sälja mer biljetter än de 2000 för att bevara den familjära känslan som råder på Tyrolen den första varma veckan i Juni. Till skillnad från i år jämfört med de två tidigare åren är att det i år kändes som det var väldigt många fler i publiken. Vilket kunde konstateras bland annat genom att vi inte fick plats på campingplatsen utan fick föra oss mot bilparkeringen och sova där.

Min kärleksförklaring till den här festivalen grundar sig i detta. För det första så är banden av ytterst kvalité, det är inte bara kända och trötta band, utan unga hungriga som verkligen jobbar för att slå igenom. Band som tex Ghost, Bullet, Wolf osv osv. För det andra så är festival riktigt billig och har inte ett vinstintresse. Vilket Sweden Rock Festival verkar sikta mot. Den festivalen blir så mycket dyrare att åka på jämfört med kvalitén på Muskelrock kontra kvalitén på Sweden Rock Festival.

Fredag

Därför är kärleken sann. Nu till banden som spelade på festivalen. Vi missade torsdagen, men på fredagen så började jag att se Helvetes Port, ett band som fullkomligt avgudar svensk 80-tals heavy metal(Heavy Load och Gotham City). Bandet gjorde en mycket bättre spelning än deras senaste besök på festivalen. Därefter väntade en kavalkad av fem band på raden vid början av festivalens husband, småländska Bullet, som jag har sett över en tvåsiffrig siffra snart. Riktigt riff stark heavy metal som vanligt.

Heavy metal utan form av Örebros stoltheter Wolf var närmast på tur. Även där levererades det. Speciellt också på slutet när Candlemass föredetta sångaren Messiah Mercolin gästade dem och körde Deep Purples Black Night, riktigt oväntat och riktigt bra! Papa Doom kan fortfarande sjunga! Det dåliga med den här konserten var att Wolf tenderar att inte spela de gamla låtarna som är riktigt bra, som tex Venom, Genocide och Steelwinged Savage Reaper. Tråkigt tråkigt..

Ett av de bästa kvinnliga banden gjorde ett celebert besök på Tyrolen. Jag pratar såklart om Girlschool från England. Rekryterade av Mötorhead-Lemmy en gång i tiden och låtarna har ungefär samma stil och stuk. Summa summarum, inget att klaga på här inte. Bra gig!

Portrait tänker jag inte nämna så mycket om, då de var mycket bättre med deras förra sångare. Bandets höjdpunkt och såkallade dragplåster var doom bandet Pentagram. En riktig maffig spelning där den gamle gubben Bobby fortfarande har kvar rösten och i övrigt är det tight som fan! Riktigt coolt att se och något man inte kommer glömma i första taget.

Lördag

Detta året kännetecknades enligt undertecknat av att det var väldigt mycket doom inspirerad. Vilket även lördagen inledes med. Lord Vicar från Finland, med gamla medlemmar från Reverend Bizzare och Saint Vitus, spelade vid sex tiden. Vilket var väldigt bra enligt förväntan.

Klockan åtta klev doombandet Processionn från Chile på scenen. Det mest minnesvärda från den här konserten var sista låten när Messiah Mercolin återigen gästade scenen och nu körde Candlemass låten At The Gallows End. Väldigt bra!

Gamle Iron Maiden sångaren Blaze Bayley spelade efter det. En man jag har sett live förr och undertecknad är ju ingen dunderfan av Iron Maiden så var inget speciellt för mig.

Ett av de banden i Sverige som verkligen slagit igenom i år och spelar ungefär på varje festival är Graveyard. I år var det fullsmockat på inomhuscenen inne på Tyrolen, och det här var den bästa spelningen jag sett med dem. Riktigt bra!

Årets besvikelse var Thor. Stenhårda gubben spelade här 2009, men i år var det verkligen uselt. Hans gamla bandkamrater kunde inte vara med i år och de nya höll ingen vidare kvalitet. Det hela kändes väldigt orepat och de körde verkligen dåliga låtar jämfört med vad de har i bagaget genom åren. Näe, detta får man glömma snabbt.

Ett annat band som verkligen slagit igenom i år är mytomspunna och hemliga Ghost. Återigen var inomhusscenen helt fylld. Magisk spelning verkligen och inget lämnnades till slumpen. En rolig detalj var att de körde en Beatles cover i form av Here Comes The Sun.

Det som avslutade årets Muskelrock 2011 var finska heavy metal bandet Oz. Bra även här, härliga att höra gamla låtar från plattan Fire In The Brain.

Sammanfattningsvis så var årets festival mycket bra!