Min kärleksförklaring till den här festivalen grundar sig i detta. För det första så är banden av ytterst kvalité, det är inte bara kända och trötta band, utan unga hungriga som verkligen jobbar för att slå igenom. Band som tex Ghost, Bullet, Wolf osv osv. För det andra så är festival riktigt billig och har inte ett vinstintresse. Vilket Sweden Rock Festival verkar sikta mot. Den festivalen blir så mycket dyrare att åka på jämfört med kvalitén på Muskelrock kontra kvalitén på Sweden Rock Festival.
Fredag
Därför är kärleken sann. Nu till banden som spelade på festivalen. Vi missade torsdagen, men på fredagen så började jag att se Helvetes Port, ett band som fullkomligt avgudar svensk 80-tals heavy metal(Heavy Load och Gotham City). Bandet gjorde en mycket bättre spelning än deras senaste besök på festivalen. Därefter väntade en kavalkad av fem band på raden vid början av festivalens husband, småländska Bullet, som jag har sett över en tvåsiffrig siffra snart. Riktigt riff stark heavy metal som vanligt.
Portrait tänker jag inte nämna så mycket om, då de var mycket bättre med deras förra sångare. Bandets höjdpunkt och såkallade dragplåster var doom bandet Pentagram. En riktig maffig spelning där den gamle gubben Bobby fortfarande har kvar rösten och i övrigt är det tight som fan! Riktigt coolt att se och något man inte kommer glömma i första taget.
Lördag
Detta året kännetecknades enligt undertecknat av att det var väldigt mycket doom inspirerad. Vilket även lördagen inledes med. Lord Vicar från Finland, med gamla medlemmar från Reverend Bizzare och Saint Vitus, spelade vid sex tiden. Vilket var väldigt bra enligt förväntan.
Klockan åtta klev doombandet Processionn från Chile på scenen. Det mest minnesvärda från den här konserten var sista låten när Messiah Mercolin återigen gästade scenen och nu körde Candlemass låten At The Gallows End. Väldigt bra!
Gamle Iron Maiden sångaren Blaze Bayley spelade efter det. En man jag har sett live förr och undertecknad är ju ingen dunderfan av Iron Maiden så var inget speciellt för mig.
Årets besvikelse var Thor. Stenhårda gubben spelade här 2009, men i år var det verkligen uselt. Hans gamla bandkamrater kunde inte vara med i år och de nya höll ingen vidare kvalitet. Det hela kändes väldigt orepat och de körde verkligen dåliga låtar jämfört med vad de har i bagaget genom åren. Näe, detta får man glömma snabbt.
Det som avslutade årets Muskelrock 2011 var finska heavy metal bandet Oz. Bra även här, härliga att höra gamla låtar från plattan Fire In The Brain.
Sammanfattningsvis så var årets festival mycket bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar