Årets hårdrocksfestival i Gävle innehåll inte en lika stark lineup som debutåret. Men dock likväl många starka bokningar. Att det ens finns en hårdrocksfestival av denna kaliber i Gävle är inget undertecknad någonsin trodde var möjligt. Festivalgeneralen Thomas Jernberg har verkligen lyckas med något helt unikt. En helt fantastisk festival med en otrolig hög standard såväl på banden och arrangemang.
På den första dagen, torsdagen, så var det första bandet jag såg stonerrockarna från USA Monster Magnet. Festivalens stora överraskning, riktigt bra röj och tungt som fan. Förväntningarna innan var inte så höga så därför blev det en riktigt bra konsert. Extra roligt att se!
Mystiska Ghost äntrade scenen i trånga Gasklockorna, där det tyvärr blev ett för stort tryck då det var många som ville se Ghost. Köerna var riktigt långa och jag befarar att många inte ens fick komma in. Väldigt tråkigt när sånt här händer, speciellt då det var en riktigt bra konsert. Med låtar som "Ritual" och "Stand By Him" var Gasklockorna alldeles utmärkt för mystisk satanisk rock.
70-tals rock i form av Graveyard fick också spela i Gasklockorna, och lika lång kö skulle det även bli där. Men efter att ha sett Graveyard ett antal gånger så tycker jag inte detta var den bästa spelningen de gjort. De var bättre på Muskelrock tidigare i somras. Men fortfarande en riktigt bra spelning, tål att påpekas.
Avslutningsvis på torsdagen så avslutade legenden Alice Cooper. Någon närmare presentation behövs väl inte? Hitskavalkad från början till slut, men ingen artist som jag håller extremt nära hjärtat. Därför gick jag när "Schools Out" började. Men en bra avslutning på torsdagen.
Väl på fredagen så var det hardcore från New York i form av Agnostic Front som började dagen. Hela konserten känns väldigt äkta från början till slut. Man verkligen såg på grabbarna att de älskade vad de gjorde och de kunde hålla på hur länge som helst.
Efter det ett litet öl uppehåll på campingen, vilket är livsfarligt, för det är jävligt bra stämning där och svårt att slita sig. Men med tanke på kvällens lineup så fick man hålla koll på tiden. Först ut på kvällen var Danzig som bjöd på en riktig show. Väldigt aktiv den gamle gubben på scenen. Hiten "Mother" avslutade en bra genomfört gig.
Årets tyngsta spelning får definitivt till tyska thrash giganterna Kreator. Precis när "Endless Pain" drar igång uppmanar frontmannen och tillika grundaren Mille Petrozza, som förövrigt är en engagerad antirasist, publiken att han vill se den största "circle pit" någonsin. Hela mittcirkeln på spelplatsen förvandlas till ett stort slagfält av vilda personer fylla av aggressioner och energi. Väldigt tryck både på Kreator och publiken! Kan jämföras med Exodus förra året rent stämningsmässigt. Sammanfattningsvis så var konserten jävligt bra, men synd dock att setlisten inte var den bästa.
"Headlinern" på fredagen var det återförenade brittiska rockbandet The Darkness. The Darkness var när deras debutplatta kom år 2003 väldigt populära i min stereo. Kvällen till ända spelade två låtar från deras två plattor och dessutom en ny låt som lät bra. Det som störde mig lite var att de bytte gitarrer och bas efter varenda låt. Men låtar som "Stuck In A Rut" och "Love On The Rocks With No Ice" gjorde att det ändå blev jävligt bra!
Sista festivaldagen blev inte så många spelningar för min egen del. Dels på grund av att Gefle spelade fotboll på Strömvallen och dels för att det inte fanns så många intressanta band. Men det som avslutade festivalområdet för mig var tyska hårdrockslegenderna Accept!
Klassiker som "Metal Heart", "Losers And Winners", "Fast As A Shark", Princess of the Dawn" och "Balls To The Wall" avslutade festivalen för mig på ett helt perfekt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar