Framtiden för Gefle IF 2011

Gefle IFs säsong är avslutad och arbetet fortsätter inför nästa säsong. Det mesta talar för att nästa säsong blir lika jobbig som föregående var. En riktigt bottensäsong med andra ord.

Truppen verkar vara spikad och det enda nyförvärvet är Pär Asp från Brommapojkarna. Välbehövligt nyförvärv då backlinjen behövs förstärkas. Dock så räcker det inte med en back. Vänstersidan är oerhört svag och detsamma på högersidan. Om inte nu de utvecklas i en rasande fart vilket jag ser som tveksamt.

På mittfältet så nöjer sig tydligen Per Olsson med att behålla de fyra innermittfältarna Yussif Chibsah, Marcus Hansson, Bernhard Nyström och Suad Gruda. Kreativitet är inte jättehög bland dessa grabbar tyvärr och det är det som var ett väldigt stort problem föregående säsongen. Man behöver investera här.

Den enda lagdelen jag är nöjd med är anfallssidan där Mikael Dahlberg imponerade när han väl fick spela anfallare och hans kompanjon Jakob Orlov övertygade när Gerndt stack. Backup med Dragan Kapcevic och Hans Berggren är också helt ok.



Varför får då vårat Gefle förvänta sig ytterligare en säsong i botten?

Den främsta anledningen stavas pengar. Klubben läcker fullständigt ekonomiskt. Jag skyller det största ansvaret på Gävle Kommun och folket i överklass delen Villastaden som motverkat nya Strömvallen till hundra procent. Om allt skulle gått som det skulle gå så hade vi haft ett modernt Strömvallen år 2009 och därav få större intäkter till nya spelare och en utvecklande klubb sportsligt.

Med dagens förutsättningar är det ett mirakel att vi klarar oss kvar år efter år, men snart funkar inte det heller. Klubben har även behandlat sina supportrar dåligt, bland annat genom färgbytet som gjort att de gått miste om stöd och förtroende. Man måste lyssna till de som bryr sig om klubben.

Det som kan göras nu är att återuppta samarbetet med Gefles aktiva supportrar och jobba långsiktigt genom att få en levande läktarkultur som lockar nya supportrar och sponsorer för ett enat Gefle IF.

Kultur som värmer i den borgerliga vardagen...

Tänkte att det var dags för lite sköna och intressanta kulturtips genom filmer, böcker mm. I detta väldigt mörka och kalla klimat så värmer det med mysfilmer som dessa jag ska tipsa om . Så tänkte börja med att tipsa om denna film:

The Trotsky



Kanadensisk film från 2009 som handlar om Leon Bronstein som upplever sig själv som restaurationen av den ryska revolutionären Leon Trotsky. Man får följa hans kamp att bilda ett skolfack på en skola på ett humoristisk sätt och seriöst på samma gång. Väldigt rolig och sevärd.

Ian Bone: Bash The Rich



Den brittiska anarkisten Ian Bone har gett ut en bok, sin egen självbiografi, där han berättar om sitt liv som anarkist och sin organisation Class War UK som han är en av grundaren till. Hela boken är väldigt rolig då den innehåller mycket historier om hur de ger ut tidningar om klasshat och gruppen Class War möten där de sitter och dricker alkohol till exempel. Till kritiken av denna boken är väl att Class War inte har någon klar strategi hur de ska uppnå sina mål känner jag. Men väldigt rolig bok i alla fall.

The Wind That Shakes The Barley



Film från 2006 som handlar om den Irländska frihetskampen mot det brittiska förtrycket av det irländska folket som då är ockuperat av britterna. Man får följa två bröder kring år 1920 som är med i den Irländska Republikanska Armen(IRA)under kampen för ett fritt socialistisk Irland. Deras vägar splittras när inbördeskriget påbörjas. En bra film som man blir väldigt rörd till. Rekommenderas starkt.

Panther



Handlar om de Svarta Pantrarna i USA som i första hand kämpade för de afroamerikanska rättigheterna i samhället, men senare blev en socialistisk organisation. Man får följa dem från början och till slutet. Den är sevärd då de är väldigt eniga och sammansvetsade. Dessutom så är det alltid intressant att se statens repressionsmaskin som alltid håller tillbaka sociala rörelser de inte gillar.

Land And Freedom



Man får följa en brittisk soldat under sin tid som frivillig soldat i det Spanska Inbördeskriget i de Internationella Brigaderna. Under hans tid i Spanska Inbördeskriget får man följa de konflikter som är inom den republikanska sidan. Hur Stalinisterna tillslut förgör trotskisterna och anarkisterna för egen vinning. Sevärd och intressant ur ett antifascistisk perspektiv.

Candlemass, Live, Debaser Medis, 18/12 2010

Det svenska doom metal bandet Candlemass firar 25 år genom att bjuda in sin första sångare Johan Langqvist, som medverkade på den legendariska skivan "Epicus Doomicus Metallicus", och samtidigt spela med sin nuvarande sättning med Robert Lowe som sångare. Debaser Medis var spelplatsen, som var fullständigt full ikväll.

Detta band har alltså existerat i närmare 25 år. Släppt debuten Epicus Doomicus Metallicus som räknas som ett av de bästa inom Doom Metal genren. Johan Langqvist var tänkt som bara gästsångare på första skivan och trots påtryckningar från resterande bandmedlemmar om en fortsättning tackade han nej. En annan känd sångare de haft är Messiah Marcolin, som dock inte längre är med i bandet. Nu heter sångaren Robert Lowe, tidigare Solitude Aeturnus, och som är en riktigt bra sångare det med. Men nu till kvällens konsert...



Första delen av konserten börjar med tunga "March Funebre" och sedan relativt nya "Emperor of the Void, "Dark Are The Veils of Death" om jag inte minns helt fel. "Samatharian", "Mirror Mirror" och "At the Gallows End" bland annat avslutar den första delen. Riktigt bra, men inte lika bra som det kommer..

Det blir en paus på cirka femton minuter innan bandet kommer in igen med gamla sångaren Johan Langqvist. Johan sjunger riktigt bra genom hela setet, vilket jag blir förvånad över att han fortfarande kan sjunga så bra. Alla de sex låtarna från albumet körs, "Solitude", "Demons Gate", "Crystal Ball", "Black Stone Wielder", "Under The Oak" och "A Sorcerers Pledge". Favoriten här är "Demons Gate".



I den sista och avslutande delen spelar bandet av "The Well Of Souls" bland annat. Helt oväntat så avslutas det hela med att de hissar ner en duk där det dyker upp en bild av Ronnie James Dio och de spelar den klockrena Rainbow låten "Stargazer". Helt magiskt bra avslutning på en magisk kväll!

Betyg 4,5/5!

Thrashfest, Live, Debaser Medis, 8/12 2010

Då var det återigen dags. Denna gången med fyra stora thrashband på det underbara stället Debaser Medis på medborgarplatsen i Stockholm. Ett sånt här arrangemang känns väldigt uppskattat och behövligt. Det hela kan beskrivas som en minifestival i en lokal som är packad till sista kille/tjej.

Vi missade första bandet, Suicidal Angels, men det var inget att missa av det jag har hört sen tidigare. Andra bandet var Bay Area thrasharna Death Angel. De öser på överraskande bra med tanke på att jag inte anser att de är en av de bästa från Bay Arena området. The Ultra-Violence är deras bästa låt för kvällen.

Sedan till bandet som bjöd på en bra spelning i somras i Gävle. Exodus. Även de från Bay Area området. Det tråkiga med nuvarande Exodus är att de har blivit väldigt moderna i sitt sound och därmed tappat all sin kreativa förmåga till att göra bra musik. Även deras nuvarande sångare är ingenting jämfört med föregångarna Paul Baloff(RIP) och Steve Zetro Souza.

Dock så är de ett jävligt bra liveband, de har en jävligt bra publik också. Vi får också höra klassikerna "Bonded By Blood", "Another Lesson In Violence" och "Strike of the Beast". Bra spelning trots deras dåliga inriktning.

Sista bandet är tyska thrash metal giganterna Kreator. Ondare thrash metal är nästan svårare att hitta. De börjar med mästerverket "Violent Revolution". Till skillnad från Exodus så håller Kreator fortfarande fanan högt med sin underbara råa musik. Höjdpunkterna får ses i "Betrayer", "Enemy Of God, "Endless Pain" och "Pleasure To Kill".

Avslutningen av giget håller dock världklass. Klassiker som The Pestilence, Flag of Hate" och "Tormentor" avslutar denna perfekta dag. Mycket mosh och en liten Wall Of Death på det.

Dundertåget, Live, Maxim, Gävle 4/12 2010

Dundertåget stannade vid gamla Södra Station, även känt som Maxim. Dundertåget var Robert "Strängen" Dahlströms sidoprojekt ett tag, men när The Hellacopters la ner så blev det ett hundra procent projekt. Efter att ha missat dem flera gånger så var det nu dags att äntligen se dem..

Kvällens konsert var alltså fylld av förväntan. Publikskaran var ganska liten när de kickade igång. För att göra hela historien kort, Dundertåget var bra, ljudet var inte så bra. Bra låtar var "Hakka Karl", "Stick Å Brinn" bland annat. Många hårdrocksband brukar inte ha politiska åsikter. Men Dundertåget är ett undantag då de vill ha ett Alliansfritt Sverige.

För att sammanfatta, en bra konsert med bra drag.

Suede, Live, Circus, 1/12 2010

Inget jävla tjafs, utan bara riktigt bra drag. Det måste vara mottot för Suede i gårdagens konsert. För de gav verkligen allt och stannade inte upp för en sekund för att vila. Utan målet var prickat redan från start. Alla skulle gå där ifrån nöjda som fan.

Oh ja, den som inte gjorde det måste ha sovit. Suede hade sina storhetsdagar i 90-talet då brittpopen eskalerade till något riktigt stort. Nu har de återförenats, 2010, och detta är enda spelningen i Sverige, Circus i Stockholm.

Även fast publiken var allmänt seg, så hade man själv väldigt svårt att stå still till Suedes brittiska pop musik hämtad från 90-talets glansdagar. Konserten börjar med att Sex Pistols - Bodies dånar ur högtalarna tills de gör entré med "This Hollywood Life". Man är verkligen med på noterna på direkten. Det som glädjer mig är att Brett Andersons röst verkligen håller hög kvalité efter alla dessa år.



Klassiker som Trash, Filmstar, Animal Nitrate och mäktiga We Are The Pigs avlöses i ett hårt och sylvasst tempo. Riktigt bra låtar som sagt. Egentligen var det ingen låt som var dålig, utan alla deras håller bra kvalitet. Men andra att nämna är Cant Get Enough och Everything Will Flow. So Young och Metal Mickey är också helt underbara. Men den bästa stunden, är när min favoritlåt spelas, The Wild Ones. Den låten framkallar så många känslor och är så otroligt vacker så man bara vill fälla glädjetårar och aldrig vill att låten ska sluta.



Övriga publiken vaknar till till Beautiful Ones innan konserten avslutas med Saturday Night. Som sagt, jag kan inte vara annat än överlycklig efter att ha sett Suede. För första och sista gången kanske?

Själva lokalen Circus tycker jag var mysig, inte för stor och inte för liten. Man såg alldeles utmärkt även om man stod långt bak. Klart en kandidat till årets konsert. Konsertbetyg: 4,5/5


Setlist:

# This Hollywood Life
# She
# Trash
# Filmstar
# Animal Nitrate
# We Are The Pigs
# Pantomime Horse
# The Drowners
# Killing of a Flashboy
# Can't Get Enough
# Everything Will Flow
# By the Sea
# So Young
# Metal Mickey
# Heroine
# The Wild Ones
# New Generation
# The Beautiful Ones

Extranummer:

# The Living Dead
# Saturday Night

Airbourne, Live, Tyrol, Stockholm 10/11 2010

För varje konsert som jag ser med bandet Airbourne så blir jag mer övertygad om att de kommer bli de rätta arvtagarna till AC/DC. Det är så smycket med bandet som gör att de kan komma upp i samma standard. Det är alkohol, brudar och droger som bandet handlar om. Sex, Drugs and Rock N Roll. Dessutom så finns det också bröder i detta band.

Men till konserten, till våran stora sorg så fick vi reda på att bandet Enforcer, som vi sett fram emot att se, ställt in. Sanningen var att deras turnébuss hade kraschat och kunde därför inte komma.



Det var första gången jag var inne på Tyrol, som ligger inne i Gröna Lund. Till min glädje så var den arenan riktigt bra. Litet, trångt och en väldigt gemytlig känsla som gör att det inte blir alldeles för stort. Dessutom så kunde man se väldigt bra även om man stod väldigt långt bakåt.

Konserten inleds med snabba "Raise The Flag" och utan uppehåll med "Hellfire". Resten av setlisten kan ni se här neranför. Men andra låtar värda att nämna är Diamond In The Rough, Bottom Om The Well, No Way But The Hard Way Play, Too Much, Too Young, Too Fast och Stand Up for Rock 'N' Roll. Höjdpunkter i konserten var när sångaren, Joel O'Keeffe, gav sig ut på en rundtur i själva Tyrolen. Så jävla AC/DC och så jävla rock n roll!

Han var faktiskt rätt så nära mig vid ett tillfälle. Det är det som gav mig en sådan stark återkoppling till AC/DC. Det är en av sakerna som gör att deras konserter blir något utav det extra. Det ger fanimej allt både AC/DC och Airbourne!

Setlist:

1. Raise The Flag
2. Hellfire
3. Chewin The Fat
4. Diamond In The Rough
5. Blonde Bad and Beatiful
6. Girls In Black
7. Bottom Off The Well
8. Cheap Wine And Cheaper Woman
9. Back On The Bottle
10. No Way But The Hard Way
11. Too Much, Too Young, Too Fast
12. Stand Up For Rock N Roll
13. Runnin WIld

Kubas "Socialism"..

"Ville Che Guevara ha det såhär egentligen? Var tog den sanna demokatin vägen? Där folket har den riktiga makten?"

Efter att ha vacklat i flera år i frågan om hur jag ställer mig till Kubas så kallade Socialism så har jag nu kommit fram till ett ställningstagande kan man säga. Inspirerad av artisten Björn Afzelius egna uppgörelse bland annat i boken "En gång i Havanna".

Måste börja med att säga att det var väldigt viktigt att revolutionen ägde rum, eftersom folket i Kuba led under fascisten Baptista. När bröderna Castro och Che Guevara kom till makten en vacker dag 1959 för att få bort diktatorn Baptista så genomfördes det en revolution. En väldigt viktig seger eftersom saker har blivit mycket bättre sedan dess på alla plan.

Dock så har inte Socialismen lyckats i Kuba, det som har segrat är fascismen och stalinismen. En del i Kubas väg till stalinism kan vara att Sovjetunionen var en av Kubas främsta handelspartner och gjorde att landet överlevde när USA tog till bojkott av Kuba. En bojkott som har fördöms av Genèvekonventionerna och gör att Kubas folk ständigt lider av fattigdom.

I Kuba finns ingen yttrandefrihet, organisationsfrihet, demonstrationsfrihet och inte heller någon pressfrihet. Medborgarna är ständigt övervakade av staten, säger du något som inte är i ramen för Kubas Kommunistiska Parti så är risken stor att du blir frihetsberövad. Arbetarna är med andra ord fortfarande förtryckta, likt som de är i det kapitalistiska samhället och i det fascistiska.

I en socialism så ska arbetarna ha den totala makten. I Kuba är det en hierarki där arbetarna inte har chansen att säga ifrån eller kunna ta makten. Fidel/Raul Castro är dom så kallade herrarna över täppan. Att organisera sig för en Socialism som bygger på att arbetarna själva ska styra fabrikerna exempelvis måste vara ett grundläggande krav för en fungerande Socialism och en demokrati. Kuba måste ha demokrati!

Dock så ska Kuba ha beröm också. Skolorna, sjukvården och omsorgen är en av världens bästa, det skulle definitivt inte vara lika bra med kapitalismen som system anser jag. Dessutom så har de vågat säga emot USAs imperialism och visat solidariskt engagemang i tredje världen.

Men min ståndpunkt blir att jag inte står för den slags socialism som reagerar i Kuba.

Anpasningen till SD..

Som väntat så blev en röst på Alliansen en röst på Sverigedemokraterna, men är vi förvånande egentligen, kamrater? I början av 90-talet så satt ju borgarna vid makten med stöd av dåvarande främlingsfientliga Ny Demokrati. Men nedskärningspolitiken som liberaler har skapat i Sverige har då skapat främlingsfientliga partier, så de trivs nog tillsammans.

Nu har alltså redan Alliansen börjat anpassa sig till Sverigedemokraternas politik, först och främst genom att man vill, enligt Folkpartiets förslag, låta Kristendomen vara mer framträdande än andra religioner i utbildningen i skolan. Inte så jämställt va? Dessutom så kör man över Skolverket totalt i denna frågan!

Sanningen är att varje religion ska få lika mycket utrymme så att man kan på ett sunt sätt kunna välja om man vill tro på den religionen eller inte tro alls. Det Alliansen vill göra nu är att man ska se till att Kristendomen ska vara någon slags "finare" och bättre religion än de andra. Så vitt jag vet så är inte Sverige ett kristet land, en majoritet i befolkningen är inte religiösa. Anpassningen till Sverigedemokraterna kommer fortsätta. Tro mig!

Källor:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=229825
http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=30041

WASP, Live, Conventum Arena, Örebro.

Det internationella kända hårdrocksbandet WASP hade igår, fredags, vägarna förbi min nuvarande stad Örebro. WASP har varit känt i Sverige sedan 80-talet, på grund av det musikaliska men också pga att de utmålades som ett satanistiskt band, då WASP då skulle stå för We Are Satans People. Några kristna, bland annat Siewert Öholm, som inte gillar hårdrock, med andra ord.

Kvällens konsert började med att vi missade, efter ett litet missöde, början då min kompis behövde legitimation för att komma in, medans vi andra kunde gå förbi opasserat. Vakter är lite speciella kan man lugnt påstå. Låtlistan bestod bland annat av gamla klassiker som L.O.V.E Machine, Blind In Texas och I Wanna Be Somebody. Några nya låtar från nya skivan Babylon kunde också höras. Min favorit från kvällen var Chainsaw Charlie, en väldigt bra låt från en väldigt bra skiva, som heter Crimson Idol. Deras bästa faktiskt enligt mig.

Sammanfattning

Det som kan säga som negativt är att i vissa delar av konserten så var det playback, eller om det var hela. Det var väldigt hörbart tyvärr. Dessutom så ska jag säga att WASP inte är mitt favoritband på långa vägar, vilket påverkar betyget. Till det positiva så var det ett väldigt bra röj konserten igenom.

För att sammanfatta så var det en helt okej konsert, sevärd iaf.

Misslyckad statskupp i Ecuador.

För att försätta på härliga Sydamerika så har Ecuador utsatts för en statskupp, från den odemokratiska högern återigen såklart.

"Polisen i landet är missnöjd med slopade förmåner, men regeringen hävdar att resningen i torsdags var frukten av en komplott som planerats länge, och att kritiken mot sämre förmåner bara vara en ursäkt."

Saken är den att under presidenten Rafael Correas tid vid makten så har fattigdomen minskat med hela 13%, ingen sosse politik här inte. Här händer det saker på riktigt. I en tid då de flesta länder i Sydamerika försöker reparera nyliberalismens påföljder så reagerar högern med att försöka avsätta demokratiska valda presidenter genom kupper. USAs brukar vara väldigt inblandade i dessa kupper, och sannolikheten är stor att de är det här också.



Den enda världsdelen i världen där det sker förbättringar för arbetarklassen återfinns nu bara i Sydamerika, som jag ser det. Ecuador, Honduras, Kuba, Venezuela, bland annat. Det är därför det är så intressant att följa utvecklingen. Tyvärr så lyckades den odemokratiska makteliten med kuppen i Honduras.

Dock så lyckades inte högern med statskuppen denna gång. Stödet för president Correa verkar ha ökat efter kuppen och må det förbli så. För socialism!

Seger i Venezuela!

Mycket glädjande nyheter rapporter att Hugo Chavez och hans parti PSUV, United Socialist Party of Venezuela, har vunnit valet i Venezuela. Dock så fick de inte en omfattande majoritet av rösterna, vilket betyder att reformerna inte kommer bli lika lätta att genomföra i fortsättningen. Oppositionen, den odemokratiska högern, fick 63 mandat, medans PSUV fick 95 mandat. Det fattas ynka 4 mandat för att PSUV skulle få 2/3 majoritet, vilket behövs för att genomföra reformer smärtfritt.

I 16 av de 23 staterna så vann PSUV egen majoritet. Vilket tyder på att Socialismen i Venezuela fortfarande är betrodd, och att projektet "21st Century Socialism" får fortsätta!

Svenska Dagbladets journalist, Per Gudmundsson, anklagar Venezuela för odemokratiskt, som alla andra högerskribenter. Tydligen så är pressfriheten som i Brunei, korruptionen som på Haiti och mordfrekvensen har ökat.

I Venezuela så är pressfriheten som finns inget fel på. Snarare tvärtom. Oppositionen äger alla privata tidningar, som har sitt största mål att störta Chavez, och jämför där i tidningen Chavez med diverse diktatorer. Jag skulle snarare påstå att Venezuela är ett av världens mest demokratiska länder, där de hålls folkomröstningar väldigt ofta. Korruptionen är ett stort problem i Venezuela, men den håller på att minskas, och den har minskat i och med PSUVs regeringstid i landet. Morden har också minskat. Dessutom så sker morden på många fackligt aktiva, vilket tyder på att det är företagen som är igång. Eller varför inte CIA?

Investerare flyr landet, vägrar ta ansvar för den demokratiska processen. Arbetare har fått anpassa sig hela tiden, men nu när de får mer inflytande så springer företagen ifrån ansvar och demokratiska beslut. Väldigt oansvarigt. Så typiskt amerikanska företag som är rädda för den riktiga demokratin. Där folket får bestämma istället för amerikanska lobbyister.

Kommentarer från PSUV:

“Here it is very clear, Venezuela said no to Cuban-style communism, Venezuela said yes to the path of democratic construction and now we have the legitimacy of vote of the citizenry, we are the representatives of the people,” said Machado.

"President Chavez, through his Twitter account, called the election “a solid victory, sufficient to continue deepening democratic and Bolivarian socialism.” He added, “We must continue strengthening the revolution!”

In a press conference on Monday night, Chavez said the next phase of his government will include “the acceleration of programs of the new historical, political, social, and technological project.”

Det viktigaste, är nu att Venezuela, fortsätter kampen för ett socialistiskt samhälle och anti-imperalismen går hand i hand med den!

VIVA LA REVOLUTION!

Inför söndagens val i Venezuela

På söndagen är det val i bolivarianska republiken Venezuela. Ett Venezuela som i dagsläget är landet som lyckas bäst med Socialism. Det går inte alls att jämföra med dagens Socialdemokrati ute i världen. Presidenten Hugo Chavez har vågat kritisera USA. USA har försökt genom militärkupper få bort den populära folkvalda presidenten. Allt handlar om Venezuela har sagt nej till att USA får ta deras olja.

Som vanligt försöker den internationella pressen smutskasta regeringen Chavez med att det skulle vara ett odemokratiskt land. Trots att varje folkomröstning har han vunnit helt demokratiskt. Dessutom så är alla privatkanaler styrda av oppositionen som anklagar Chavez att vara Hitler. Rättvist?

Korruptionen i Venezuela och övriga Sydamerika har varit väldigt stor och nyliberalismen har haft ett starkt fäste i dessa länder. Sen Chavez kom till makten 1999 så har arbetarnas rättigheter förbättras avsevärt och fabrikerna har nationaliserats så att arbetarna snart kan få ha arbetarkontroll i fabrikerna. Vilket är en väldigt lysande socialistisk ide. Klyftorna har minskat avsevärt.

Folket i Venezuela har dessutom flera gånger visat sitt stöd till presidenten. Det mest minnesvärda och vackra är när folket gemensamt gick till presidentpalatset där de fick tillbaka Chavez efter militärkuppen, som då misslyckas. Snacka om att folk är medvetna!

Valet kommer bli väldigt ovisst rapporteras det om. Återkommer på söndag.

Valet 2010 - Ta från de fattiga och ge till de rika.

Borgarna försöker hålla utanför Sverigedemokraterna från samarbete, men verkar gå till intet om att en sån politik som de fört har skapat utanförskap och därmed Sverigedemokraternas populism. Folk som röstar på Sverigedemokraterna tror att kortsiktiga lösningar är lösningen på samhället, medans det som orsakar problemen är att vi har ett växande klassamhälle. I varje land med nyliberala drag så växer alltid rasismen. Vanligt folk verkar hellre ställa arbetare mot arbetare istället för arbetare mot makteliten som styr Sverige och tar våra pengar.

Där vanligt folk blir utförsäkrade, arbetslösa,fattigare och fattigare. Sveriges maktelit måste njuta när de ständigt varje år tar mer och mer pengar från de som producerar samhället och tar och stoppar i egna plånboken.

Det som Socialdemokraterna bör lära sig efter valet är att få ett skjut till vänster istället för höger, som så många borgar försöker övertyga dem till. För att Socialdemokraterna ska bli ett trovärdigt alternativ måste man vända sig till arbetarna och se vad dem vill ha. Nu stöter de bara bort radikala socialister, men oj, jag glömde visst..Socialdemokraterna har ju strykit Socialism i partiprogrammet. So never mind. Detsamma gäller Vänsterpartiet som hållit med i Socialdemokraterna med diverse nedskärningar. Nedskärningar har varit Socialdemokraterns favoritsak genom maktåren.

För att tala om borgarna. Svenskarna är ett bra lättlurat folk. Moderaterna/Alliansen ska tydliga vara ett arbetarparti. Som varje gång Moderaterna varit i makten så har Sverige hamnat i en kris. En kris som de bara har utnyttjat genom att sparka massvis med vanligt folk. Det ändå man talar om efteråt är hur bra Sveriges ekonomin skötts. Ett ansvarigt "arbetarparti" hade väl satt jobben i första hand va?

Allianspartierna kommer alltid att vara överklasspartier och stödja överklassen, den rådande ordningen, som alltid hindrar arbetarna att avancera. Detta valet kom tyvärr att handla om att debatten fördes på borgarnas villkor, med att diskutera "skitfrågor" som RUT och ROT-avdrag, där det istället borde diskutera hur arbetarklassen har förnedras under dessa fyra år.

Men i dagens samhälle så verkar tyvärr solidariteten försvunnit och egoismen har tagit plats. Dessa fyra år som kommer får vi kämpa som aldrig förr..

Till slut så bjuder jag på den klassiska Sverigedemokraten:

Trelleborg.
Sverigedemokraternas kandidat Marie-Louise Enderleit manade till avrättning av meningsmotståndare på Facebook.

Upp till kamp!

Om viljan att rösta blankt.

Inspirerad av den utomparlamentariska vänsterns tankar så finns det en stark vilja inom mig att bara rösta blankt. Som en protest mot demokratin. Den borgerliga demokratin. Att rösta blankt vore att visa en ståndpunkt att man inte visar att det inte finns ett vettigt alternativ i riksdagen att rösta på, eller att det inte finns en chans att komma in i riksdagen överhuvudtaget.

Det kanske får folket att vakna?

Samtidigt så vill jag inte ha fyra år till med Alliansen. En röst på blankt vore en protest mot att inget av de etablerade partierna bryr sig om arbetarklassen längre. Senaste reformen för förbättring var 1983 genom Löntagarfonderna. Dessutom så har arbetarnas löner inte höjts sedan 1970-talet. Vad har hänt sedan dess socialdemokrater och vänsterpartister?

Det som behövs är ett enat Socialistisk parti som säger nej till nedskärningar och privatiseringar och kämpar för arbetarklassen genom klasskamp. Genom lögner och svek har Alliansen och de Rödgröna genom år lyckats försämra det för oss. Av dessa två alternativ att välja på väljer jag ändå mittenalternativet. Vågar tyvärr inte rösta blankt...än.

Det är väl därför jag har anslutit mig till Socialisterna www.nyttarbetarparti.se. För en enad arbetarrörelse!

Framtiden för Sveriges skolor är mörk.

Mitt hat mot Jan Björklunds politik kan inte få ett stopp. Ett äkta klasshat. Medan han riktar sitt hat mot min klass, arbetarklassen, så vänder jag mitt hat mot hans reagerande klass, överklassen. Likt förbannad är det alltid vi som får känna på ökade krav på effektivitet och stress. Enbart för att passa in i detta sjuka system. Där vi ändå blir arbetslösa. Här tänkte jag gå igenom lite mer av deras sjuka förslag.

* Elitklasser
Först och främst har vi förslaget om elitklasser. Här tänkte nog herr Björklund till att han vill ha större skillnader mellan folk. Det ska synas att man har det svårt i skolan. Att du kan få vilket jobb du vill är bara rent ut sagt skitsnack. Vilket definitivt kommer öka med elitklasser. En skola där alla får likadana förutsättningar från början är mest rättvist och demokratiskt.

* Skolk
Sen så ska ju skolk synas i betygen. Att man överhuvudtaget inte tänkt på vad som skapar skolk säger det mesta om förslagets intelligens. Det hela handlar om att lärarna i skolan minskar hela tiden. Nedskärningspolitiken som vi i Sverige har haft sedan 90-talet måste få ett slut. Att borgarna försöker med tillfälliga lösningar istället för att anställa fler lärare är bara ett sätt för att behålla deras egna pengar.

* Pappor med på lektionerna
Så att man ska slippa anställa lärare alltså.

* Tidigare betyg
Så att man inte ska se till att barnen får ha kul i skolan. Detta kommer leda till mer ångest, stress och prestationsångest. Ett samhälle där resultaten är målet istället för personlig utveckling. Skolan ska vara en harmonisk plats att utvecklas på, med betyg i tidigare åldrar så kommer skolan vara en hård plats, där ingen gillar att gå till. Genom tidigare betyg kan man öka utslagningen och sorteringen, så att överklassens barn får det bättre. Det är ett elittänkande som ligger bakom.

Opionssiffror är borgerlig propaganda!

Opionssiffror glädjer de borgerliga. Jag tror inte på sånt. Att de görs av Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, vars tidningar är klart borgerliga gör de mindre trovärdiga. Ungefär 1000 personer tillfrågas också, inte en majoritet av svenska folket.

Sen har vi det här med att medierna har en stor roll i detta valet. Det verkar som de gärna vill utmåla Mona Sahlin mer negativ än positivt. Sen så verkar inte Reinfeldt få så mycket skit som han förtjänar. Mannen har ju en del av ansvaret att Sverige har 10% arbetslöshet. Då förtjänar man mycket kritik.

I fredags hade P1 Morgon granskat de stora tidningarnas hantering av partiledarna. Det visade sig att 18 förstasidor hade haft en vinkel som var negativ för Mona Sahlin medan Reinfeldt hade framställts negativt fem gånger. Jesper Bengtsson, ledare Aftonbladet:

Tolv förstasidor framställde Reinfeldt i en tydlig positiv dager. Mona Sahlin hade fått tre sådana förstasidor.

Medieforskaren Ester Pollack konstaterade att det inte bara handlade om rubrik och allmän vinkel på förstasidan.

Olikabehandlingen syntes även i bildvalen. Reinfeldt framställdes som en vinnare, Sahlin som pressad, stressad och butter.

Orättvist eller bara en del av den borgerliga demokratin?

Alliansens angrepp på arbetare.

Alliansens ungdomsförbund och partier har skrämmande förslag på agendan om de kommer regera fyra år till. Allt handlar om en ytterligare nyliberalism, för att ge företagen mer makt och arbetarna mindre.

Det handlar om detta bland annat, taget från Alliansfritt Sverige:

"Provanställningstiden, alltså tiden så man kan sägas upp utan skäl, för ungdomar ska ökas från 6 månader till 18 och Centerpartiet bollar med idéer om upp till 24 månader."

"Det ska bli lättare att avskeda folk, och det ska bli extra lätt att avskeda den under 26. Saklig grund ska inte längre krävas."

"Sommarjobb ska ske utan kollektivavtal - avtalen som reglerar i princip allt. Sommarjobbare kommer således ha endast ett minimum av trygghet."

"Halva lönen för de som är under 23. Ingångslönerna är för höga. Lägre lön för invandrare."

"FP vill inskränka fackförbundens möjligheter till stridsåtgärder - men inte arbetsgivarnas. Centerpartiet vill också lagstifta mot fackförbundens rättigheter - och de ska inte kunna driva igenom kollektivavtal på företag där de saknar anställda."

Allt handlar om en ständigt pågående klasskamp, arbetarklassen måste vakna, för nu har överklassen gjort det. Överklassens partier vill genomföra reformer som gör att vi arbetare får mindre pengar och sämre villkor, för att företagen inte ska vara tvungna att anställa fler och dessutom ge oss mer i pengar.

Om vi får Alliansen fyra år till så kommer snart landet att likna Margaret Thatchers England eller Ronald Reagans USA. Vad jag skulle vilja se är ett nytt arbetarparti, som inte kompromissar, och enar arbetarklassen och för en politik mot de som jobbar emot dem. Förebilden får gärna vara Venezuela.

Dr Living Dead, Das Herbstfest, Gefle 4/9 2010

Det är inte ofta ett demoband från Sverige spelar oftare utomlands än i sitt hemland. Men Stockholmsbandet Dr Living Dead, som spelar thrash metal, gör fanimej det. Därför var det väldigt glädjande att de spelade i min hemstad Gefle igår kväll.

På något sätt så var konserten/festivalen en avslut på sommaren eftersom den tog vid utomhus på en scen vid Boulongernskogen. Väldigt kallt, men väldig trevlig stämning. Det som utmärker Dr Living Dead är att de bär masker på scenen och sjunger om väldigt roliga och ovanliga saker.

Deras spellista var en blandning av material från första demon, låtar som World War Nine, UFO Attack, Indians and Cowboys, Chucky och Die Hard III. Andra demon var det Kindergarden Cop, Dr Livingdead, I Need Thrash(Not You) som spelades bland annat. Överraskande spelade de också några nya låtar från deras första skivsläpp, som kommer följas av en realesefest inom en snar framtid.

Några roliga saker som hände under konserter var att under låten Chucky dog allting. Det visade sig att det hade kommit vin på en strömbrytare. Äkta hårdrocksstil. Konserten avslutades också med att den kända Gefle bocken fick brinna upp.

För att summera, så var det en väldigt energirik och äkta konsertupplevelse.

Aldrig har Superettan känns så nära..

Mitt lag Gefle IF ligger riktigt dåligt till i den allsvenska tabellen. Näst sist med nio matcher kvar, tre poäng upp till säker mark och två till kvalplatsen. Årets säsong började väldigt bra, men har nu gått över till att varje match är en ödesmatch. De senaste matcherna har försvarsspelet varit riktigt illa.



Försvaret: Lagkapten Bernhardsson hänger inte alls med på högerbacken och slår alldeles för ofta iväg bollarna. Senatore har inte lyckats ersätta den så lyckade Andreas Dahlén. Mittbacksparet Omar Jawo och Daniel Theorin har darrat oväntat mycket. Det som en gång var Gefles styrka har blivit dess svaghet. Detta måste rättas till kvickt som fan. Mina förslag till detta är att ge den unga Olof Mård en verklig chans i mitten.

Mittfältet: Yttrarna har dock varit ganska bra måste jag säga. James Frempong har varit skadad ganska länge, men nu när han är tillbaka så har han imponerat på kanten. Den andra kanten har också Jonas Lantto varit övervägande bra. Det är på mitten det faller.

Yussif Chibsah får göra alldeles för mycket själv. Hans kollega Mikael Dahlberg kan ses som ett stort, jävla, fiasko. Värvades som anfallare men har flyttats ner till mittfältet där han gör ingen nytta. Alternativen till honom är tyvärr inte heller så bra. Det jag skulle vilja se istället för Dahlberg är att Gram eller Öhagen får spela bredvid.

Anfall: I Anfallet så har Jakob Orlov nästintill lyckats axla Gerndts roll. Har gjort sex mål sedan han fått förtroende. Bredvid honom så finns veteranen Hans Berggren, nyförvärvet Dragan Kapcevic och Daniel "Sulan" Westlin. Det bästa här är nog Berggren-Orlov.

Nu flyttas fokus till de återstående nio matcherna. Kan man klara det?
Tänkte redovisa mina tankar inför de återstående matcherna.

2010-09-11 Allsvenskan, herrar Helsingborgs IF - Gefle IF FF
2010-09-19 Allsvenskan, herrar Gefle IF FF - IF Brommapojkarna
2010-09-22 Allsvenskan, herrar Örebro - Gefle IF FF
2010-09-27 Allsvenskan, herrar Gefle IF FF - Halmstads BK
2010-10-03 Allsvenskan, herrar Kalmar FF - Gefle IF FF
2010-10-16 Allsvenskan, herrar AIK - Gefle IF FF
2010-10-24 Allsvenskan, herrar Gefle IF FF - GAIS
2010-10-31 Allsvenskan, herrar Gefle IF FF - Djurgården
2010-11-07 Allsvenskan, herrar IFK Göteborg - Gefle IF FF

Helsingborg, Örebro och IFK Göteborg borta räknar jag med det blir noll poäng, att kunna kriga sig till ett oavgjort resultat i någon av matcherna vore väldigt viktigt. BP hemma blir en riktigt viktig match då det är i nuläget tre poäng före. Man kan säga att alla återstående hemmamatcher är riktigt bra vinstmöjligheter. Fyra vinster där så tror jag vi grejar det. Matchen mot AIK får man inte förlora heller då det är en konkurrent.

Så hur går det då? Främst så måste man få försvarsspelet att funka igen, utan det så är det kört. Jag velar verkligen sekund efter sekund hur jag tror. När vi tappade poäng mot Mjällby i sista minuten var det tungt och i den senaste förlusten mot Häcken var det ännu tyngre. Men jag tror vi fixar detta, vi måste bara göra det.

Om vi åker ner kommer vi inte gå upp på minst fem år..

Mikael Wiehe, Live, Våghustorget, Örebro

Samtidigt som familjen Bernadotte firade 200 år i Örebro så arrangerades det en festival mot monarkin på Våghustorget i Örebro. Kvällens huvudframträdande var den gamla proggaren och tillika kommunisten Mikael Wiehe. Wiehe, som tillskillnad från sin tidigare kollege avlidne Björn Afzelius, fortfarande stödjer Kubas regim.

Mikael Wiehe framträdande handlar mycket om kommande val i Sverige. Hans senaste skiva "Ta det tillbaka" handlar om att vi måste byta ut regering Reinfeldt innan Sverige går under. Hans mellansnack är väldigt bra dessutom. Med låtar som "Keops Pyramid", "Ta det tillbaka" och "Det här är ditt land" blir konserten väldigt bra och kraftfull. En annan bra låt som spelades:



Mikael Wiehe stödjer de rödgröna. Jag själv skulle helst vilja rösta blankt, eftersom det inte finns något parti som längre stödjer arbetarklassen. Alliansen vet vi alla är ett påhitt, Sossarna har för längesen slutat arbeta för arbetarklassen. Vänsterpartiet tror jag inte kommer få så mycket inflytande i det rödgrönas samarbete. Skattepolitiken har redan blivit för mesig. Vi kommer förlora massor av pengar till den offentliga sektorn.

Men jag kommer antagligen rösta på rödgröna eftersom det är bättre än Alliansen, för det är ju bättre med ett mittenalternativ än ett högeralternativ.

Allians för Sverige 2006-2010: Fyra år av helvete.

Alliansen har nu styrt Sverige i fyra år. Fyra år av massarbetslöshet. Här tänker jag varna er för vad som kommer hända de närmaste fyra åren om de vinner valet.



Då

Moderaterna röstade nej till allmän rösträtt. De har röstat emot fyra veckors semester och 40 timmars arbetsvecka. Så vad tror ni arbetare att de ska förbättra för er när ni röstar för dem? Moderaterna har alltid jobbat för dem som har det lite mer i plånbok och storföretagen, därav nej till mer semester, så att de ska kunna säga upp fler personer och företagen gå mer plus i egen ficka.

2006-2010

Sverige har gått från 4% till 10% arbetslöshet under Fredrik Reinfeldts regering, ett resultat av Alliansen såkallade jobbpolitik, som Moderaterna har fått mest av säga till om. Vårat Apoteket har privatiserats också, som sannolikt likt alla andra privatiseringar, kommer leda till ökade priser. Är det en tillfällighet att Sverige varje gång hamnar i kris när borgarnas styr?

Finanskrisen har hanterats så att arbetarna fått betala genom uppsägningar och massarbetslöshet, istället för att de som själva skapat krisen fått betala, kapitalisterna. Med andra ord så sätter de INTE arbete först!

Andra saker vi kommer ihåg från borgarsvinen är införande av IPRED och FRA, lagar som ska göra det lättare för staten att hålla koll på oss, så vi inte kan göra uppror och motstånd mot klassamhället.

Klassklyftorna har ökat under Reinfeldt period. Vallfärden har monterats ner ytterligare medan företagen fortfarande tar ut feta bonusar på vårat jobb. Att vara sjuk har blivit ett sätt för Alliansen att sparka så hårt att de sista pengarna försvinner.

Om vi får fyra år till med Alliansen så är risken stor att LAS, Lagen om Anställningsskydd, försvinner. Allt för att kunna minimera arbetarnas inflytande och samtidigt kunna ha mindre anställda för att kunna göra att företaget får maximal vinst till sina chefer bland annat. Det behövs en rättvis fördelningspolitik.

Dessutom så har Jan Björklund kommit med ytterligare en av sina idiotiska idéer. Han vill skapa elitklasser, det kommer göra så att klyftorna mellan folket blir ännu större. Vilket kommer skapa social oro. Allt för att överklassen ska kunna se ner på de som inte klarar av skolan smärtfritt. Klassklyftorna kommer öka ytterligare med andra ord.

Klasskampen sparar inte Nyamko Sabuni och hennes kollegor i Folkpartiet på. Fyra år till så vill de bland annat att flyktingars och ungdomars lön ska ha lågt betalda jobb för att kunna komma in på arbetsmarknaden. Snälla Folkpartiet, hoppas inte folket är dumma nog att gå på era sjörövare fasoner. Att arbetarnas lön sänks får inte accepteras!

Skattefrågan verkar beröra många. Nu har skatten sänks för de som har mest pengar. Våra intäkter för att göra sjukvården och skolan bättre har försvunnit. För att klara av en bra välfärdsstat så måste pengarna tas ifrån de har tjänat pengar på vårat arbete. Det måste ske ett stopp på privata vinster och bonusar.

Som socialist så finns det egentligen inget alternativ för mig i detta val. Inget block tilltalar mig som arbetarklass längre. Med privatiseringar och nedskärningar sedan 90-talet så blir samhället inte bättre, inte ur socialistisk vinkel. Det är alltid vi arbetare som får betala.

Men jag röstar för att få bort en politik som bara tilltalar överklassen...

Alliansfritt Sverige!

Sossarna sviker - återigen.

I dagens tidning så gör de rödgröna ett gemensamt uttalande om att de vill förstatliga bilprovningen igen, som snart, eller är, privatiserat. Mycket bra.

I samma artikel så tas även Apotek utförsäljningen upp, där Mona Sahlin säger att "det är redan sålt, så det är ingen ide". Typiskt sossarna med andra ord. Alltid har de tjatat om att borgarna privatiserar, men när de väl kommer till makten så gör de ingenting åt saken.

Sanningen är den att sossarna är ett småborgerligt parti som vill avreglera våran offentliga sektor, men låter borgarna göra det. Exempel på avregleringar finns här och väldigt intressanta och talande siffror från riksdagens utredningstjänst:

* Järnvägen avreglerades 1988, priserna har stigit med 125 procent, konsumentprisindex (KPI) +57 procent.

* Taxibranschen avreglerades 1990, priserna har stigit med 72 procent, KPI +34 procent.

* Inrikesflyget avreglerades 1993, priserna har stigit med 63 procent, KPI +20 procent.

* Posten avreglerades 1993, priserna har stigit med 80 procent, KPI +14 procent.

* Elbranschen avreglerades 1996, priserna har stigit med 86 procent, KPI + 9 procent.

I det kapitalistiska samhället så görs detta dyrare för oss att leva i, samtidigt som företagen tjänar multum på detta. Istället så måste det bli så att staten äger det hela och pressar ner priserna. Det gör så att pengarna stannar inom den offentliga sektorn och inte i den rike företagarens plånbok.

Dock så är de rödgröna bättre än alliansen ändå. Om dock knappt.

Tragiskt på Paris SGs premiär..

Man kan snacka om att motverka supporterkultur och aktiva supportrar. Men det som händer i Sverige är ingenting att jämföra mot det som har hänt på Paris Saint Germains läktare.

Paris SG har alltid varit kända för att ha ett väldigt bra stöd under deras matcher. På ena kortsidan så hittade man Virage Auteil, där grupperna Authentiks, Supras Auteil, Lutece Falco och Grinta huserade. Inställningar på de grupperna politiskt var att de var antirasistiska, medans på motsida sida så stod Kop Of Boulonge, som är kända för att hysa nazistiska/fascistiska åsikter.

På de senaste åren så har Kop Of Boulogne valt att starta krig mot Virage Auteil. Ett krig som baseras på att man måste ha en speciell hudfärg för att få vara med. Detta krig urartade i slutet av förra säsongen när Kop Of Boulogne valde att försöka storma Virage Auteils insläpp. Efter det så beslutades det att stänga av alla grupper, förutom Lutece Falco, som i efterhand la ner.

Helt sjukt. Istället så verkar det som att man vill satsa på andra målgrupper på läktaren, tex familjen. Man har dessutom tagit bort all klassisk gruppklotter på Virage Auteil. Man verkar helt enkelt vilja ta bort supporterkulturen. Sånt ska man inte bara få göra. För det är ju supportrarna som är laget, eller hur?

Här har vi Virage Auteil från stora dagar, jämfört med premiären mot Saint Etienne.

Bolivia följer i Venezuelas spår!

Likt Venezuela, så har även Bolivias socialistiska ledare Evo Morales, rustat upp försvaret eftersom det verkar som imperialisterna USA vill åt deras land. Närmare deras energi och gruvtillgångar. Bolivias arme har börjat utbilda civila hur man använder vapen.

Det är en bra medvetenhet hos Bolivia. Att försvara Socialismen mot Imperialismen är Venezuela som bekant bra på, att visa att man inte accepterar att USA är en stormakt som får göra som de vill.

-Staten måste vara beredd på allt.
Låt oss inte glömma att vi har
viktiga naturtillgångar i Bolivia och
vi måste försvara dem. Det är inte
bara soldaternas sak, sade överste
Boris Checa till boliviansk tv.

Var var världen när USA hjälpte till att störta demokratin i Chile och Honduras?
Var kommer världen vara när Venezuela och Bolivia behöver hjälp?

Ingenstans..

Jan Björklund och skolan.

Jan Björklund, uppvuxen bland fina människor, är våran skolminister. Sedan han kom till ministerposten år 2006 så har han gjort många förändringar. De flesta är förändringar som ska öka pressen på ungdomar i skolan. Överklassen gillar som sagt att förtrycka de yngre och de som har det svårt.

Det senaste är att han vill att skolk ska skrivas in i betygen. Jan Björklund verkar inte tänka på att man kan jobba förebyggande mot skolk. Men högern i Sverige är ju expert på att tänka kortsiktigt och inte riktigt jobba med vad som egentligen är problemen. Det egentligen problemet med allt det här, är att vi har ett klassamhälle.

Problemen växer också i och med att skolklasserna blir större och lärarna mindre. I Fritidshem sektorn så har antalet barn ökat, medans ledare/lärare per barn har ökat drastiskt de senaste 10-15 åren. En oroväckande utveckling som den kapitalistiska maskinen har skapat. Det leder att barnen blir mindre seeda och utanförskap skapas redan i den tidiga åldern. Den offentliga sektorn blir mindre och mindre med andra ord till förmån för privata intressen, som har vinstsyfte.

Det gäller att få ett stopp på detta. En dag ska förtrycket mot arbetarklassen ta slut.

"Oh Ah Chavez No Se Va!"

I Venezuela så rapporteras det om att två fackligt aktiva har mördats. Tyvärr så brukar det hända ganska ofta, minst 100 fackligt aktiva har mördats de senaste åren, antagligen av oppositionen eller USA. USA gillar ju som sagt att försöka ta Venezuelas olja.

Oliver Stone har släppt en film som handlar om revolutionen som pågår i Venezuela, men också om USA inblandning i Venezuela. USAs imperialism har inga gränser, men i Venezuela säger man stopp. Folket i Venezuela har sagt nej och vill behålla sin egen olja och sin självständighet. USA, kapitalisternas hemland, vill ha mer profit och siktar då in sig på de olje rika länderna. Anledningen till Irak kriget känner vi igen här. Filmen heter South of the Border.

Venezuelas President Hugo Chavez har blivit den presidenten som verkligen för fram arbetarnas röst och inte sviker landet för USAs begäran. Återstår bara om han kan ta revolutionen i ett ytterligare steg?

En till film som rekommenderas: http://venezuelanalysis.com/video/5319

Medlem i RAF frigiven.

En medlem i Röda Arme Fraktionen(RAF), Andreas Klar, frigavs tidigare i veckan efter att ha suttit inne i 26 år. RAF beskrevs som en revolutionär marxist-leninistisk "terrorgrupp" på 70-80-90 talet. De utförde diverse bombdåd, mord och kidnappningar gentemot den västtyska staten, som lät forna nazister sitta kvar på höga poster i samhället efter Nazityskland föll.

Det fanns tre olika generationer i RAF, den första bestod av den kända Baader Meinhof ligan som finns på 70-talet. I den andra generation finner vi alltså Andreas Klar som nu är fri efter 26 år. Andreas Klar har fortfarande kvar sina revolutionära åsikter.

Mina reflektioner om RAFs arbete är att det gav en viktig läxa att om man ska utföra revolution så måste man vara väldigt, väldigt många. En annan värdefull läxa är att borgarstaten är väldigt svår att bryta ner. Staten har makt och den tvivlar inte ett dugg på att använda den. Men deras arbete var väldigt viktigt. Att visa att man inte tillåter forna nazister, som har kvar samma åsikter, sitta kvar är helt oacceptabelt.

Sen att man dödar personer, är inte rätt. Men det var en väldigt intressant grupp ur alla synvinklar.

Rene Makondele, Amadou Jawo, Johan Oremo, Alexander Gerndt - Stjärnor i GIF. Floppar nu?

Då har ännu en stjärnspelare lämnat Gefle IF. Pengarna och den kortsiktiga tankebanorna blev för mycket. Som de tidigare nämnda spelarna Makondele, Jawo, Oremo så har de gjort precis samma sak, och alla har hittils floppat ganska rejält.

Att nu Alexander Gerndt gör samma sak är för mig en smula förvånande, varför fortsätter han inte producera i Gefle IF där han har förtroende och speltid? Om han hade stannat och levererat så hade kanske utländska Heerenveen visat större intresse och då hade han antagligen fått en större chans att visa upp sig, och kanske i slutändan få chansen i landslaget.

Men nu väljer herr Gerndt att gå till Skåne där han antagligen, som alla andra tidigare Gefle spelare, inte kommer klara av pressen och bli lika medelmåttig som Johan Oremo är. "Its All About The Money"

Sen så tycker jag Gefle IF måste stå på sig lite och ha lite kyla. Hade man väntat lite längre så kunde man fått mer pengar. Men samtidigt förstår jag dem, ekonomin är åt helvete. Klubben måste sälja spelare för att kunna överleva.

En sak är väldigt säker. Alexander Gerndt vill jag aldrig se i Gefle IF igen.


Mathias "Woxa" Woxlin - En sann GIF-hjälte.

Nya album pågång!

The Verve sångaren Richard Ashcroft släpper snart sitt fjärde soloalbum. Till sin hjälp denna gången har han tagit av The United Nations of Sound. Enligt vissa är det en ny grupp, men jag väljer fortfarande att kalla det för hans soloprojekt. Ashcrofts tidigare album har varit bra, och med denna singeln bör man hålla utkik för albumet som kommer ut den 19 juli, Måndag. Låten är riktigt lovande..



Det gamla Birmingham bandet The Charlatans släpper också ett nytt album snart. Med klassiker som "The Only One I Know" och "Opportunity" så är det såklart svårt att toppa det. Men denna singeln från albumet Who We Touch Follows är lovande vid första lyssningen.

Honduras

Likt Venezuela så har Honduras utsatts för militärkupper arrangerade av USA. Skillnaden var att Venezuelas folk tog tillbaka makten, men Honduras förmådde inte stå tillbaka mot supermaktens krafter. När en supermakt utöver Imperialism så är det förstått svårt att stå tillbaka.

Det var för ett år sedan som det hände. Bakgrunden till det hela var att Honduras hade en ny president, Manuel Zelaya, sen några år tillbaka som hade gjort omfattande reformer som förbättrat arbetarklassens positioner i samhället. Fattigheten i Honduras är väldigt stor och så är också korruptionen, nyliberalismen har haft ett stort inflytande i hela Sydamerika. Nyliberalismen innebär kortfattat att företagen får fritt spelrum att utnyttja arbetarna, med bland annat väldigt låg lön.

Men när odemokratiska krafter tillkommer så skapas det motstånd. I den eminenta tidningen Flamman står det väldigt intressant om motståndsrörelsen.

Läs mer här: http://www.flamman.se/statskuppen-skapade-motstandsfronten

Goodbye Littorin!

Det är nog ingen som undgått arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorins avgång. Först skyllde han på en vårdnadstvist, men senare kom sanningen fram att det var pga att han köpt sex. Att han satt och grät på presskonferensen är det inte många som bryr sig om nu.

Sven-Otto Littorin förtjänar inge gråt och tårar, så mycket illa han har åstadkommit för arbetarklassen i Sverige så är det med all rätt han förtjänar att testa på arbetsmarknaden själv.

Tillsammans med den kapitalistiska krisen så blev arbetslösheten i Sverige, sedan han tillsatts tjänsten, fördubblad. Dessutom så höjde han a-kassan så de som inte fick jobb fick betala mycket mer pengar för att kunna få något att leva för överhuvudtaget.

Det var viktigt för valrörelsen att Littorin försvann, och för Klasskampen!

Getaway Rock Festival 2010 - Succé!

Musiklivet i Gefle har verkligen fått sig en uppsving. Mycket tack vare festivalen Getaway. Publiken var helt underbara när de röjde och solidariteten med de som ramlade i moshpiten är skönt att se. Hårdrock förenar. Overkill, Airbourne, Wolf, Mötorhead, Megadeth, Cannibal Corpse, Mayhem, Cavalera Conspiracy gjorde detta tillsammans med det underbara folket till en årlig tradition.

Ibland säger en video mer än tusen olika saker..

Drömmen om ett supporterägt Liverpool FC

I Liverpool FC så rör det sig också drömmar om ett nytt sätt att styra fotbollsklubbar. I Liverpool FC så organiserade organisationen Spirit Of Shankly (SOS) en stor demonstration, under parollen "Tom & George - Not Welcome Anywhere" igår, söndag, mot de amerikanska ägarna Tom Hicks och George Gillett. Precis som Malcolm Glazer så äger också herrarna Hicks och Gillet andra klubbar.

Syftet med demonstration var att visa att supportrarna inte accepterar hur Hicks och Gillet misshandlat klubben under deras tid. Supporterorganisationen Spirit Of Shankly lade fram ett förslag på hur ett supporterägt Liverpool FC skulle se ut.

James McKenna, talesman för SOS: "Det är en elefant i rummet. Vi har fortfarande samma problem även med ny manager, ny ordförande och ny VD.

"Det idealiska är om supportrarna tar över och vi kan säga att vi vet bättre vad det här jobbet innebär än vad ni gör.

"Vi bryr oss mer om klubben än vad ni gör, så ge oss en chans. Jag är säker på att vi kan göra ett bättre jobb än Tom Hicks och George Gillett."

Kändisar som närvarande var den gamla klassiska Liverpool spelaren John Aldridge och Bill Shanklys barnbarn Karen Gill mm. Det verkar som hela uppslutningen var runt 4000-5000 personer, vilket är väldigt imponerande.

Ett supporterägt Liverpool FC är nog väldigt långt borta, men att supportrarna drömmer sig och engagerar sig, tyder på bra mentalitet och medvetenhet. Fortsättning följer...

Nyheter från England.

UTRIKES Publicerad 4 juli

Sparkrav hotar brittiska jobb

På lördagen uppmanade koalitions-
regeringen i Storbritannien departe-
menten att planera för nedskärningar
upp till 40 procent.

Oppositionen varnar nu för en andra
konjunkturnedgång och facket utlovar
kraftigt motstånd, som följd av rege-
ringens planer på betydligt större
besparingar än vad som angetts
i budgeten.

Enligt Labour-partiet kan neddragning-
arna leda till att över en miljon jobb
försvinner. Mark Serwotka, fackför-
eningsledare, tror att de kan leda
till svåra oroligheter.

Vi kan väl bara hoppas på motstånd likt det Grekiska? Nu när man tänker på den nuvarande brittiska situationen så tänker jag osökt på detta mästerverk framfört av Angelic Upstarts.

Arbetarklassen måste resa sig igen..frågan är när?

Till minne av Hultsfredfestivalen

På platsen var jag aldrig, men på 90-talet så var det många stora band där. Framför allt 1994 så var tre klassiska brittiska band där. Det handlar om The Verve, Blur och Oasis. Betydelsen av festivalen Hultsfred tror jag är väldigt stor.

Den har inspirerat kommande generationer till festivallivet, och så tror jag festivalen har lagt grunden till att vi idag har sett festivaler som Peace and Love och Sweden Rock Festival blivit så stora som de idag 2010 är.

Enligt den officiella Hultsfred sidan så var det Oasis andra spelningen utanför brittiska öarna 1994. De hade precis släppt sin första platta, Definitely Maybe, och var relativt okända i Sverige kan jag ana.

Hittar inget från deras spelning från 1994, så jag tar istället från Blurs spelning 1994. Avnjut denna klassiker.

FC United of Manchester

Fotbollsklubbar som har blivit drivna av den kapitalistiska maskinen, den moderna fotbollen, som motverkar fotbollskulturen och brukar ha en vana att urarta totalt, inte förbli sig lik igen. Klubben FCUM, Football Club United of Manchester kom till på detta viset.

Allt börjar med att den anrika och kända och anrika klubben Manchester United FC säljs 2005 till en amerikansk ägare vid namn Malcolm Glazer. Han lovar guld och gröna skogar. Första åtgärden är att låta sina söner ingå i hela styrelsen. Redan där kan man anta att vissa började förstå att det skulle gå utför.

Malcolm Glazer äger andra idrottsklubbar runt om i Världen. Så Manchester United är inte den första klubben som han varit och tagit över. Man kan tro att man måste vara en passionerad fotbollsälskare som får en dröm i uppfyllelse genom att ta över ett stort internationellt känt fotbollslag att äga.

Icke. Malcolm Glazer är totalt sportintresserad. Det verkar som den gamla amerikanska mannen inte ens vet vilket lag hans spelare spelar i. I en träningsmatch, tror jag det var, så jublade Malcolm Glazer när motståndarlaget gjorde mål mot Manchester United. Måste varit ytterst pinsamt för den rika amerikanen, men det mesta tyder nog att han inte bryr sig så mycket eftersom pengarna är det viktigaste i hans värld.

För att göra en lång historia kort. Malcolm Glazer köpte klubben av pengar han lånade av klubben själv, så klubben är i skuld och drivs väldigt dåligt. I England så köps klubbar av olika mångmiljardärer hela tiden. Ägarna till den nya klubbarna ser hellre klubbarna som företag än klubbar, som de är. Det skapar en situation till supportrarna som gör att de får lida genom höjda biljettpriser och ståplatsförbjud mm. Tex så sedan 2005 så har biljettpriserna på Old Trafford höjs med över 42%.

Supportrarna som var trötta på Glazer tog beslutet att bilda en egen förening där supportrarna själva bestämde. Man kan också ana att de var trötta på folket på Old Trafford mestadels var rika och utländska personer som inte alls hade någon förankring kring staden Manchester.

Football Club Of Manchester blev namnet på den nya klubben. Sedan bildade har klubben avancerat tre nivåer i det engelska ligasystemet och spelar för närvarande i Northern Premier League Premier Division.

Mot den moderna fotbollen!

Grekland - revolution i sikte?

I det varma landet Grekland har strejkerna varit som störst. Det är flera stora strejker varje vecka, främst anordnade av kommunistpartiet KKE verkar det som. Rätta mig gärna om jag har fel, kamrater.

Det är väldigt glädjande att arbetarna i Grekland vågar säga ifrån. Vågar säga rakt ut vilka som bär ansvaret. Kommunisterna håller i demonstrationer och anarkisterna visar genom direkt aktion att staten inte kommer undan med sitt klassförtryck. Så jag säger bara, framåt Grekiska folket!

Strejkvåg - helt naturligt.

Som den borgerliga tidningen Dagens Nyheter rapporter så är det strejkvåg som sprider sig över världen, vilket är positivt. Nu när denna finanskrisen består, så är det de som fått slita mest i detta samhälle som fått betala. Arbetarna.

Alla länder skär ner i sjukvården, skola, offentliga sektorn och arbetare världen över förlorar sina jobb. I vårat Sverige tjänar en VD nio gånger mer än den genomsnittliga arbetaren. Hur demokratiskt och rättvist är det, kamrater?

Så, strejk är ett utmärkt sett för arbetarna att visa att det är andra som borde betala för denna krisen. De skyldiga måste betala. Det är den nyliberala politiken som de flesta länder fört som gjort att denna miserabla och ångestfyllda situation har uppstått. Våra kära kamrater får sparken över hela världen.

Allt handlar om klasskamp. Kriget mellan olika klasser i samhället. Arbetarklass mot Överklass. Som vanligt så har Överklass övertagit. Det gäller att få arbetarklassen medveten om sin egen situation och ta till kamp.

"Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp" - Karl Marx och Friedrich Engels.

Artister som du inte trodde var socialister

Mitt första inlägg på denna nystartade blogg blir om "artister-som-du-inte-trodde-var-socialister". Det första bandet som tas upp är Chumbawamba från Leeds i England. Leeds som förövrigt har ett fotbollslag vart supportrar man lider dagligen med, deras ekonomiska problem gjorde att de kom från Champions League Semifinal till ett mittenlag i Championship på bara några år. Men nog om Leeds.

Chumbawamba blev kända i samband med Fotbolls-VM 98 i Frankrike med låten "Tubthumping". Hör ni den kommer ni säkert känna igen den.



Men från början är de ett anarkistiskt band. Med framgången så blev de inte så uppskattade av andra punkare för att de skrev på på det kända skivbolaget EMI. Men de utnyttjade framgången till att sprida sina politiska åsikter, bland annat mot Englands dåvarande styrande parti New Labour 1998. På galan BRIT Awards så bytte sångaren ut text och sjöng detta istället: "New Labour sold out the dockers, just like they'll sell out the rest of us"

Antagligen så var förväntningar på New Labour väldigt stora eftersom de tog över efter nyliberal politik av konservativa partiet med Margaret Thatcher i spetsen, som förstörde landet totalt och gjorde arbetarna fattigare än någonsin. Men New Labour blev inte det många hoppas på. Som vanligt så finns det inget riktigt vänsteralternativ som är stort nog för att regera i landet.

Så, Chumbawamba var väldigt kritiska mot Englands politik och behandling mot arbetarna, och vem trodde det om det bandet när man hörde sången "Tubthumping" 1998 i Fotbolls VM? Inte jag i alla fall...

Här har vi klassikern "Bella Ciao" framförd av Chumbawamba, Njut!